När det går fel och blir rätt

Vaknade av väckaren 05.25. Kände mig hyfsat pigg, men kunde liksom inte röra kroppen. Kliade lite katt och tog mig tillslut upp 05.38.

Gav katterna mat, släppte ut dem och började koka nötgröten som inte smakade lika gott som vanligt i morse. Förbannade mig själv (igen) för att jag var så lat när jag hackade nötterna till blandningen. Stora bitar hasselnötter och mandlar betyder att man måste tugga och tugga och tugga och... När tuggandet äntligen var färdigt så var det dags att släppa in katterna och åka. Och det gick ju bra. Med den ena katten åtminstone. Den andra satt ute i kattgården och gav blanka fan i mitt lockande och prasslande med godis. Så på med kläder och skor, ut, in i kattgården, jaga katten ett tag, få tag på honom och bära in honom.

Äntligen på väg. Eller ja, minusgrader avr det ja. Ingen motorvärmarsladd och således ingen kupévärmare påslagen. Hej tunna istäcket över hela bilen. Skrapa, svära, skrapa, svära och skrapa lite till.

På väg på riktigt! Eller ja, ungefär 500 meter hinner jag innan jag kommer på att jag glömde packa ner bh:n. Vända, åka tillbaka, stövla in i sovrummet och väcka en förvirrad sambo och så iväg. Ungefär 20 minuter senare än jag hade planerat.

Och det här med planering mina vänner, det är min stora akilleshäl. När planeringen går i kras alltså. Jag blir arg som ett bi. Men vet ni, jag hann allt jag hade planerat på gymmet ändå. Jag hade nog lite extra tryck i kroppen också, på grund av ilskan.

Nu är axlar och triceps trötta och jag är glad som ett litet lamm. Fast säg inget till katten, då kommer han tro att han kan vara ute och lalla hur länge som helst om mornarna även i fortsättningen.