Jag kände mig peppad. Eller nä, det gjorde jag nog inte. Men söndagslöpning, bästa löpningen. Brukar det ju vara. Så kaffe med kokosfett, en banan och en sked jordnötssmör. Ett glas vatten. Lite morgonsurf för att låta kroppen hinna tanka in energin. Och så ut. Kroppen kändes bra, men tempot var rätt lågt. Jämfört med andras tempon.
Försökte skaka av mig jämförelsedjävulen, men hen bet sig fast. Varför envisas jag med att fortsätta springa? Jag lunkar väl mer? 6.15 liksom. Folk skönspringer ju i 5-tempo. Försökte slita bort jämförelsedjävulen men icke.
Sakta ändå ner och gick en bit. Började springa igen. Tungt. Ont i tårna eftersom strumporna skavde. Gick igen. Och sprang tillslut den sista biten hem. Arg. För att jag bryr mig om andras tider. För att jag inbillar mig själv att jag ju inte kan kalla mig själv löpare. För att jag inte får; för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar