söndag 27 december 2015

Fortfarande inget sagt, men en plan. Typ.

Tänkte att med en app på mobilen så skulle jag skriva oftare. Vilket jag kanske hade gjort om jag hade tränat.

Fast det gör jag inte. Jag har varit på gymmet fyra gånger sen jag startade mitt vilande gymkort i augusti. En av de gångerna var ett mammapass som mest gjorde mig stressad eftersom M hade börjat ställa sig upp mot allt som kom i hans väg (tex medicinbollar, vilket är en ytterst dålig idé om man är en ostadig åttamånaders), de resterande tre har varit härliga styrkepass.

Och det skulle ju bli fler. Som i onsdags. Fast då kände jag inte för det. Mycket märkligt. Dagen efter, dvs på julafton, vaknade jag förkyld. Så inget gym dagen före dopparedan och inget skönspring på dopparedan.

Jag är fortfarande förkyld, även om det börjar vända nu. Fördelen är att jag har hunnit fundera igenom hur jag vill träna när jag börjar jobba. Inte ha så höga ambitioner är väl ledorden, vilket känns trist men nyttigt och nödvändigt.

Fokus på styrka och så mycket vardagsmotion som det bara går. Och så några pt-pass på det. När jag lyckats bestämma mig för vilken pt det blir. En i stan eller en online.

onsdag 11 november 2015

Allt som inte blir av aka Det är tanken som räknas

Vad jag försöker göra: träna underhållande styrka med trx varannan morgon i samband med promenad. Gick bra i måndags, not so much idag eftersom tankarna var på annat håll. Men nytt försök imorgon! Och några solhälsningar försöker jag få till varje morgon. Barnet är ju hyfsat samarbetsvilligt vid den tiden. Utvilad och helt okej med att greja i spjälsängen i några minuter.

Ikväll var jag lite sugen på skönspring i mörkret. Om det blev av? Njae. Däremot hittade jag chipsskålen och ett litet glas vin.

På fredag ska morfar vara barnvakt eftersom jag ska till tandhygienisten. Och här sitter jag och leker med tanken att boka im den tiden och dra till gymmet istället. Tänker att tänderna nog klarar sig ändå.

fredag 30 oktober 2015

Gymkärlek och träningsplaner

Började på nån slags förklaring till varför jag inte har bloggat sen i februari, men vem bryr sig? Till syvende sist så är det ju för att jag inte har tränat. Och anledningen är ju egentligen skitsamma.

Nu är nu och idag har jag tränat. På gym. Mitt älskade gym. Som i och för sig har möblerat om sen sist och jag är sisådär på att hantera förändringar. Fast det blev mycket bättre. De fria vikterna har fått ta mer plats och fler stänger får plats. The essentials liksom.

Jag har gått och funderat på att börja köra Starting Strength igen, men tvekat lite eftersom jag vet att jag inte kommer få till tre pass i veckan på gymmet nu. Det får bli när jag börjar jobba. Och om krutets sömn har blivit bättre tills dess.

Men nu då? Tja, podden Styrkebyrån pratade marklyft i ett avsnitt och mitt hjärta tog ett skutt. Ännu fler skutt tog det när de nämnde chins och drag som assisterande övningar. Mina roligaste grejor. Så jag ska fokusera på mark, drag och chins fram tills dess att jag börjar jobba i januari. Så jäkla fint.

Det kanske inte blir mer än ett gympass i veckan. Kanske inte ens det. Men tekniken kan jag träna på hemma. Kettlebells och TRX får vara grunden för underhållsträningen. Styrka på gymmet får vara min lyxträning.

För gymmet är where the magic happens för mig. Jag kan fokusera på ett helt annat sätt än när jag tränar hemma, även om jag känner mig lite ringrostig. Och lite läskigt är det att inte ha mina fellow morgontränare omkring mig. Nu kan det bli en fredag. Eller en helgdag. Inte vardagsmornar. Men det är bra, jag behöver tvingas till förändring ibland.

Är för övrigt helt hög fortfarande, trots att det gått fyra timmar. Så jäkla skön känsla.

lördag 28 februari 2015

Löplängtan

Att vagga en bebis till sömns i en sjal - en sjujäkla träning för ryggen. Apropå förra inlägget.

Fast det var inte det jag skulle skriva. Jag skulle skriva att jag håller på att längta ihjäl mig efter att få springa. Min kondition är ju rätt usel nu med "bara" promenader som pulshöjning så jag har ju på känn att det kommer att vara fruktansvärt jobbigt när jag väl ska springa. Å andra sidan så har jag bestämt mig för att börja från noll. Kanske följa Runkeepers program för att börja springa.

Jag tog några steg, kanske 20, när jag var ute med vagnen för ett par dagar sen. Vi har ingen fancy joggingvagn utan en rejäl en. Inte optimalt, men de där stegen alltså. Nästan runner's high (nåja...). Och jag som alltid tyckt att de där joggingvagnarna verkar onödiga kunde inte låta bli att googla lite när jag kom hem. Snordyra och onödiga... och kanske något jag kan önska mig när jag fyller år om en månad?

Men först Mammamage, som sagt. Och jag har så svårt att motivera mig. Det borde vara enkelt med tanke på hur mycket jag längtar efter att springa, men det är visst i teorin bara.

torsdag 26 februari 2015

Värken

Förkyld vill man ju helst aldrig bli (även om jag otaliga gånger drömt om den där lagoma förkylningen som gör att jag inte kan jobba med kan njuta av att ligga hemma i soffan och kolla serier - har hittills aldrig hänt). När man har en två månader gammal bebis vill man absolut inte bli förkyld med risk att smitta den lille. Så i för några dagar sedan kröp paniken på lite. Ont i kroppen. Nej!

Och sen kom jag på att det ju är så träningsvärk känns. Heh. Det var ju ett tag sen, så att säga. Nu är det ju inte den där jagharingenkontrollöverminkroppfördetvärkerså-träningsvärk, utan mer en lätt värk och stelhet. Men träningsvärk är det ju onekligen. Och knäppt nog så längtar jag efter lite mer förlamande träningsvärken. Heh. Kommer att dröja ett tag, men snart så!

lördag 31 januari 2015

På väg tillbaka till kickarna

Nä, det gick ju inte så bra det där med att blogga under graviditeten. Jag fortsatte träna under hela graviditeten. I slutet blev det visserligen "bara" promenader och lätta styrkeövningar mest för att hålla igång blodcirkulationen (och med hopp om att de skulle kicka igång förlossningen - funkade icke). Fast det var inte särskilt inspirerande att skriva om.

Det var nog aldrig meningen att jag bara skulle blogga träning och hälsa, det finns ju ett gäng andra saker som gör mig glad, men jag upptäckte att det var träningen som var rolig att skriva om. Fast tydligen bara när jag kunde testa nya upplägg och se framgångar och inte när det handlade om ren och skär (i mina ögon) mellanmjölksträning. Det blev liksom trist.

Nu har det gått sex veckor sedan bebisen bestämde sig för att titta ut (två veckor efter bf) och träningen är väl rätt trist nu också. Min kropp klarade förlossningen bra och jag tycker att återhämtningen har gått över förväntan, så visst lockar det att dra igång med den där härliga endorfinkick-träningen, men jag håller mig på mattan och försöker bygga en bra grund. Det görs genom att köra med Mammamage-appen, solhälsningar och promenader. Plus att jag har letat fram gummibanden och kör axelrotationer för att vara snäll mot axlar och rygg som tar lite stryk av amningen.

Trist men bra.

Men herre vad jag längtar efter utfallshopp, knäböj och bänkpress. Och burpees. Thrusters on the minute. Ja, allt det där som har fått pausa ett tag. 2015, nu kör vi (snart).