måndag 7 juli 2014

Nytt försök

Och så blev det tyst, såklart.

En liten svacka på ett par-tre veckor tog liksom udden av skrivandet. Men nu är jag tillbaka på stadig mark igen känns det som. Träningen hängde dock med under svackan och det är jag glad för, att den är en så stadig grund. Det är ju inte jättelängesen som träning knappt existerade i min värld liksom.

Träning av en gravid kropp är ju lite annorlunda jämfört med hur jag tränade tidigare. Det kanske inte behöver vara så annorlunda för alla, men jag har som sagt valt att lägga om träningen. Fokus på baksidan av kroppen med hjälp av styrketräning, yoga för sinnets skull och promenader för konditionens (och sinnets) skull.

Jag saknar, saknar, saknar löpningen, det gör jag. Det där lugna skogslufsandet. Och backintervallerna, knäppt nog. Fast det får jag liksom inte säga högt, att jag saknar det. Som om det betyder att jag skulle välja bort graviditeten för att få springa.

Fast jag gör andra roliga träningsgrejor, jag lär mig massor om min kropp (och någon annans) - det är sjukt häftigt. Och jag har en ursäkt att träna det jag tycker är allra roligast; rygg och ben. Win där.

torsdag 26 juni 2014

Fröna

Det finns ett litet, litet frö som har börjat gro angående framtiden. Som dök upp innan hen i magen började gro. Att jobba med friskvård för mammor. Blivande och varande. Som sagt bara ett yttepyttefrö än så länge och det kanske aldrig blir mer än så, men jag låter det ligga och gosa till sig så länge.

tisdag 24 juni 2014

Hallå?

Nog för att jag visste att det var längesen jag skrev här. Men 1 januari? Oj.

Apropå förra texten så fick jag bukt med axeln tillslut, även om problemen kom tillbaka för nån månad sen. Eftersom jag slarvat med den dödstråkiga gummibandsträningen. Såklart. Men nu är jag återigen på banan. Förhoppningsvis med mer motivation för sånt som är dödstråkigt nödvändigt.

Gluten höll jag mig borta från i drygt tre månader, sen gjorde det en comeback och nu är det återigen bannlyst. Någolunda i alla fall. Jag mår bäst utan, men kan äta det någon gång då och då. Bara det inte blir på en daglig basis för då kommer den gigantiska tröttheten som ett brev på posten.

Men träningen då? Förutom gummibanden alltså. Tja, den 27 mars så dök det upp ett plus på stickan och sen dess har jag grävt ner mig i gravidträning. Googlat mig sönder och samman eftersom allas åsikter tycks gå isär (dags för mer forskning inom området kanske?), men tillslut landade jag i något slags upplägg som fungerar bra för min kropp; undvika hopp och spring, inte låta pulsen rusa och satsa det mesta av krutet på att underhålla kroppens baksida.

Så nu får vi se om nästa inlägg ligger ett halvår bort i tiden också. Jag hoppas inte det.

onsdag 1 januari 2014

Lite gammalt och lite nytt

Inte mycket till action här inte. Och trots nytt år så blir det nog inte mer. Eller så blir det det. Det blir när det blir, när jag känner att jag vill skriva av mig helt enkelt. Antagligen fortsätter det handla mest om träning. Och kost. Just för att det är så viktigt. Och intressant!

Slutet av 2013, typ halva november och hela december, går inte till historien som någon träningstopp eftersom min axel krånglade. Supraspinatus, för att vara exakt. Transversus var nämligen en rejält uptight bully så ingen axelträning. Eller ingen träning som engagerade axlarna överhuvudtaget.  Bröst t.ex. blev också ett big no no. Det gick ju ändå, tack och lov. Dödstråkig rehab med gummiband när naprapaten började få bukt med alla spänningar och knutor.

Mer fokus på rygg, ben och flås blev det istället. Och så har jag börjat springa igen. Kravlöst. Åtminstone försöker jag. Jag har försökt göra det jag gillar: jogga långsamt, köra löpskolning med diverse hopp och höga knän och springa uppför backar. Utan Runkeeper och utan att ens kolla på klockan eller försöka hålla koll på kilometer. Och i skogen! Kan tänka mig att alla djur har funderat över allt mitt skuttande. I går, på årets sista dag, körde jag en cirkel med utfall framåt/åt sidan/bakåt och sumo squats med en trädstock.

När det kommer till kosten så tror jag att jag har börjat hitta hem. Det som är mitt sätt att äta, rätt sätt att tänka när det gäller min kropp och mitt huvud. För jo, jag tror att det är väldigt personligt, det här med att äta. Jag började med GI för några år sedan och i samma veva kickade träningsglädjen igång. Jag har gjort några korta besök i lchf, periodisk fasta och 5:2. Och nu landat? Nä, kanske inte riktigt, men jag är på god väg. Satsa på den gamla goda 80/20-principen, sluta med förbud och börja känna efter. De senaste veckorna har många pusselbitar fallit på plats, mycket tack vare bästa Jeanna som hjälpt mig med en kostanalys och smarta inputs. Pusslandet fortsätter men det känns som att det går åt rätt håll.

I dag är dessutom första glutenfria dagen av totalt 31. En utmaning eftersom det mesta med gluten är så fantastiskt gott, men bestämmer jag mig bara så brukar det gå vägen. Men i stycket ovan nämnde jag ju sluta med förbud, hur går det ihop med att inte äta gluten? Tja, det gör det väl inte. Saken är dock den att jag under det senaste året (eller mer?), i princip varje dag, har gått runt med en slemboll i halsen. Bihålorna bråkar till och från eftersom de samlar på sig en massa segt gegg och jag fick i våras rådet att dra ner på gluten och laktos. Så mycket som möjligt.

Jag lyssnade på rådet, men tog det inte. Försökte väl i höstas, men då gick jag in för att sluta med både gluten och laktos samtidigt. Det höll väl i sisådär en och en halv dag. Jag tror att gluten är en större bov än laktos dock, så nu testar jag att utesluta det och ser vad som händer.