Upplopp

Fortfarande stort fokus på novemberutmaningen, men mindre fokus på att blogga. Näst sista dagen nu och eftersom jag ville ha med hela november så har den här sista veckan töjts upp litegrann, men på lördag blir det slutrapport.

Och kanske en fortsättningsutmaning? Jag klurar lite men har inte haft tid och ork att sätta den på pränt. November har ju flutit på ovanligt bra och peppen har överlag varit väldigt hög. Varför slänga bort det liksom? Jag mår ju dessutom så mycket bättre av att träna, speciellt på mornarna. Att hoppa över socker mår jag ju dessutom väldigt bra av så jag fortsätter nog på det spåret. Med undantag för mammas lussekatter då, det finns inget substitut i världen som går upp mot dem.

Sista passet body balance

"Jag vrickar aldrig fötterna!" deklarerade jag i lördags.

I går när jag var ute och sprang trampade jag snett. Fast det gick bra. Jag sprang färdigt mina fyra kilometer, jag körde tre tabatacirklar och en bicepstabata, jag yogade och stretchade. I natt när jag gick upp för att gå på toa kände jag dock av det. Fast det är inte så illa, jag haltar inte utan är mest bara öm.

Som tur är för idag är det dags för sista passet body balance. Åtta år, lite från och till, av body balance. Mestadels med samma ledare. Min nostalginerv får frispel av sånt. Men det blir bra! Nya utmaningar skrämmer oftast skiten ur mig och jag behöver komma ur min comfort zone.

Novemberutmaning: Vecka 3

TREDJE VECKAN AVVERKAD!

Antal poäng totalt: 802

Bra: Vattendrickandet, D-vitaminerna och vadstretchen flyter som vanligt på fint. Har gjort en uppryckning på yoga/stretch också!

Att förbättra: Det här med att förbereda mat och mellanmål på söndagarna har ju funkat sådär.
Mått: En halv centimeter bort från midjan och en hel bort runt bröstkorgen.

Mående: Mestadels bra, men humöret har svajat lite. Måndagar verkar ha förvandlats till en usel dag. Tål att tänkas på.



Fortfarande bra kost. Inte en godisbit på tre veckor är rätt stort för mig dessutom. En vecka kvar nu och jag märker ju att tävlingsinstinkten får mig att göra några extra saker (eller om det är den Duktiga Flickan i mig). Igår kväll var jag dödstrött efter en galen dag på jobbet, men jag körde ändå ett yogapass. Mycket skönt och välförtjänta poäng. Nu är det bara en dryg vecka kvar av november och jo, jag har nog planer på att fortsätta med poängplock i december. Måste bara justera poängtrappan lite så att jag får lite mer utmaning. Nu ska jag iofs byta gym också, vilket innebär nya rutiner och bara det brukar ju bli en utmaning för mig. Men ändå, mer pepp!

Sötsak

Lånade Ann Fernholms Ett sötare blod på lunchen och gick därefter och köpte lunch i form av thaibuffé. Liten krock där eftersom det antagligen göms en hel del socker i buffén, men det var det enda jag var sugen på och då får det gå.

Nu sitter jag här och är lite halvsnurrig i en inbillad (?) sockerchock innan jag ens har börjat läsa boken. Bra där.

Dålig start

Märkliga drömmar och en konstig olustkänsla i kroppen, vilket tydligen öppnar upp för allmänt tvivel. På mig själv. På varför jag tränar. På varför jag envisas med att äta som jag gör.

Andas in, andas ut.

Funktionell styrka

Ett av passen som jag kommer att sakna när jag byter gym vid månadsskiftet är funktionell styrka. Det blossar ju med jämna mellanrum upp blogg-debatter om gruppträningens väl och ve, men för mig, som kanske är lite för dålig på att pressa mig själv när det kommer till konditionsträning, är det ett bra komplement till styrketräningen på gymmet. Speciellt med en ledare som är helt fantastisk. Hon gör passet så dyngjobbigt att jag har fjärilar i magen innan passet, vill lägga mig ner och dö under det och går på moln efter.

Så nu går jag och mina fjärilar iväg och hamnar nära döden! Fina fredag.

Låt det vara så

Skräp-torsdag. Lite tungt huvud, lite allmänt slö, lite nedstämd. Jag har ingen lust att analysera och jag tror inte att det behövs heller. Det är en småtrist dag och ibland måste det få vara det. Jag försökte med lunchpromenad och finkaffe, men icke.

Så jag tar till det tunga artilleriet: jag slutar en timme tidigare. En komptimme från förra veckan ligger och skräpar och det är lugnt på jobbet så då kan jag lika gärna åka hem. Och kanske mörkerspringa lite? Eller göra lite yoga? Jag kan inte säga att det helt plötsligt känns som en strålande dag, men lite bättre känns det onekligen.

Novemberutmaning: Vecka 2

ANDRA VECKAN AVVERKAD!

Antal poäng: 488

Bra: Vattendrickandet, D-vitaminerna och vadstretchen går fint. Även bra utdelning på styrketräning.

Att förbättra: Fortfarande yogastretch. Vi stretchar iofs en hel del under passen i body balance och jag brukar stretcha höftböjaren ofta. Men ändå.

Mått: Midja och mage oförändrade, -1 cm över bröstkorgen.

Mående: Pigg och glad, men lite tröttare om kvällarna än tidigare.

Jag har ätit likadant som första veckan, med undantaget för tortillapizza i lördags. Mycket gott! Har tröttnat lite på kvarg (kanske fullt logiskt eftersom jag har ätit det nästan konstant i ett halvår), men lärt mig gilla avocado på riktigt! Jag ligger efter lite med poängen, men jag tror inte att det ska vara något problem att hämta upp dem. En högre växel de två sista veckorna borde ju passa bra!

Elefanten i rummet

Jag cirkulerar runt ordet vältränad. Petar lite på det men vågar inte plocka upp det stoppa det i fickan. Eller i träningsbehån, för all del. Det är till och med  jobbigt att skriva ordet i en text där jag jag skriver i jag-form.

Jag tränar 5-6 pass i veckan, vilket egentligen inte är någon måttstock. Det går att träna 6 usla pass och det går att träna 6 givande pass. Nu tycker jag, utifrån mina egna förutsättningar och mål, att mina pass oftast är bra. Vissa gånger tar jag ut mig så att jag vill kräkas, andra inte. Jag kan inte säga att jag är superbra på att pressa mig själv till mitt yttersta, jag har ganska lätt att ge upp när det blir jobbigt, men hey, jag jobbar på det.

Min muskelmassa är större nu än för några månader sedan, men jag tror inte att det är något som andra ser. Jag vill nästan inte säga hur många gånger i veckan jag tränar när någon frågar eftersom jag borde vara med vältränad när jag tränar så mycket.

Fast vad är måttet, egentligen? Tränad kan jag kalla mig (fast det blev läskigt att skriva det nu, inte ska väl jag liksom) och då jämför jag med mig själv för några år sen. Eller ja, jag har aldrig varit i så bra form som jag är nu.

Jämfört med supertjejen på gymmet som jag försöker att inte stirra beundrande på alltför långa stunder, är jag inte vältränad. Jämfört med min kollega soffpotatisen är jag tränad. Jämfört med Linda anno 2011 är jag vältränad. Det är ju det som räknas, egentligen.

Nu gör jag slut

Allvarligt. Den här supermaten ägg. Inte så super tycker min mage.

I somras började jag helt plötsligt må sjukt illa. Kallsvettningar, magkramper och hela alltet. Först skyllde jag på blåbären i smoothien, de stackarna. Sen kom jag tillslut fram till att min mage hade börjat reagera på ägget som jag knäckte i frukostsmoothien. Bara sådär. Så jag slutade med råa ägg (när man säger det rakt ut sådär så låter det ju, ehm, rätt självklart egentligen).

För någon månad sedan började min mage bete sig illa igen. Efter att ha haft en stålkista hela livet började jag bli rätt så irriterad. Vad nu liksom?

Återigen ägg. Men nu kokta. Tydligen frigörs ett ämne från äggskalen när man kokar ägg och tydligen som vill min mage inte längre befatta sig med det.

Men ägg är ju bra. Speciellt när man har en mamma som har egna höns som får skrota runt bäst de vill. Som tur var så funkade äggröra fortfarande. Inte min  favorit egentligen, men snabb och bra frukostmat.

Så för att variera frukosten i morse gjorde jag äggröra istället för nötgröt. Nähädu, svarade min mage. Fast först på gymmet. Tack och lov bara lite lätt illamående som nu har gått över, men nu får det banne mig vara nog.

Nu gör jag slut. Typ. För att knäcka i ett ägg i nötgröten måste ju funka. Vi säger så.

När det går fel och blir rätt

Vaknade av väckaren 05.25. Kände mig hyfsat pigg, men kunde liksom inte röra kroppen. Kliade lite katt och tog mig tillslut upp 05.38.

Gav katterna mat, släppte ut dem och började koka nötgröten som inte smakade lika gott som vanligt i morse. Förbannade mig själv (igen) för att jag var så lat när jag hackade nötterna till blandningen. Stora bitar hasselnötter och mandlar betyder att man måste tugga och tugga och tugga och... När tuggandet äntligen var färdigt så var det dags att släppa in katterna och åka. Och det gick ju bra. Med den ena katten åtminstone. Den andra satt ute i kattgården och gav blanka fan i mitt lockande och prasslande med godis. Så på med kläder och skor, ut, in i kattgården, jaga katten ett tag, få tag på honom och bära in honom.

Äntligen på väg. Eller ja, minusgrader avr det ja. Ingen motorvärmarsladd och således ingen kupévärmare påslagen. Hej tunna istäcket över hela bilen. Skrapa, svära, skrapa, svära och skrapa lite till.

På väg på riktigt! Eller ja, ungefär 500 meter hinner jag innan jag kommer på att jag glömde packa ner bh:n. Vända, åka tillbaka, stövla in i sovrummet och väcka en förvirrad sambo och så iväg. Ungefär 20 minuter senare än jag hade planerat.

Och det här med planering mina vänner, det är min stora akilleshäl. När planeringen går i kras alltså. Jag blir arg som ett bi. Men vet ni, jag hann allt jag hade planerat på gymmet ändå. Jag hade nog lite extra tryck i kroppen också, på grund av ilskan.

Nu är axlar och triceps trötta och jag är glad som ett litet lamm. Fast säg inget till katten, då kommer han tro att han kan vara ute och lalla hur länge som helst om mornarna även i fortsättningen.

Helgen

Fredagen innebar väldigt sent sänggående och rätt få timmars sömn så lördagen blev en vilodag med långsam promenad i dagsljuset. Lördagarna brukar oftast bli vilodagar, antagligen eftersom jag vanligtvis går på ett lunchpass i funktionell styrka på fredagarna och jag brukar bli riktigt slut efter det passet (så även denna vecka då jag svettades så mycket att svetten rann in i mina ögon, vilket sved galet mycket).

I morse dammade jag av ett gammalt kettlebell-pass som jag ofta körde i somras:
- Svingar
- Stående rotationer
- Knäböj med axellyft
- Sittande rotationer
- Crunches
- Clean and press

och så la jag till planka och smala armhävningar mot bänk. Hej tabata-upplägg! Körde fyra rundor och avslutade med Bodycomfs fredagsfight. Hade tänkt mig 10x22 höftlyft, men det blev fyra rundor á 22, en runda á 42 och så drämde jag till med 90 st i sista rundan. Otålighet kan både löna och straffa sig; det brände riktigt duktigt. En promenad följd av en löprunda och så hade jag kammat hem rätt många poäng redan innan lunch.

Jag ligger lite efter med vattnet, men jag tror att det kommer att rinna ner rätt lätt tillsammans med lite salta mandlar framför Solsidan ikväll.

Novemberutmaning: Vecka 1

FÖRSTA VECKAN AVVERKAD!

Antal poäng: 261

Bra: Full pott för både vattendrickandet, D-vitaminen och stretching av vaderna. Även fin utdelning på löpt km och styrketräningen. En hel del tankning av dagsljus tack vare promenader.

Att förbättra: Yoga med fokus på stretch har jag inte kammat in ett enda poäng på. Tabataintervaller skulle också behöva ett uppryck.

Mått: -2 cm i midjan, -1 cm över bröstkorgen och - 1 cm över magen (som trots allt är menssvullen). Armarna var oförändrade.

Mående: Överlag pigg, stark och glad!


När det gäller kosten så har jag egentligen inte gjort några större förändringar eftersom jag annars oftast äter rätt bra. Nu har jag dock kört utan bröd, godis och spannmål. Den fantastiska nötgröten till frukost och mellanmål i form av avocado, kvarg med hallon, ost, frukt eller nötter. Några bitar mörk choklad. Det låter ju nästan löjligt nyttigt och bra, men det är ju trots allt första veckan. Jag räknar med att det kommer att bli några middagar som kommer att vara mindre bra, men klart att jag får äta sånt. Om jag verkligen vill ha.

Att göra mer av

Planen för i morgon var ett yoga/stretchpass hemma på morgonen eftersom två möten i Sundsvall var inbokade. Efter lunch blev resan dock avbokad och min första tanke var då Åh, tro vad jag ska träna då? Jag kan ju plocka ut en halvtimme komp på morgonen och köra lite intervaller kanske? Eller ska jag gå på lunchpass?

Alla dessa beslut som jag inte trodde att jag ens skulle bry mig om att fatta bara för ett år sedan.

Snart dags

Jajamän, nötgröt och styrka verkar vara ett vinnande koncept. Och snön gjorde mig glad, även fast den inte låg kvar.

Ikväll är första veckan över och det är dags för lite mätning. Väger mig gör jag inte, men jag tänkte göra en liten koll på midja, mage, armar och bröst. Fokus i novemberutmaningen ligger ju inte på att tappa centimetrar utan att få fler synliga muskler och en lite fastare kropp.

Kanske måste jag börja varje morgon med nötgröt och styrketräning. Och sol! Då kommer november att gå som en dans. Jag kanske ska förtydliga att jag inte alltid är så hård mot mig själv som förra inlägget kanske gav sken av. Det fanns en tid då jag var så hård mot mig själv, men då gav jag också upp på en gång. Nu är jag mer förlåtande och nästa löptur blir bra. Blir den inte det så blir nästa bra.

Två dagar till och så är första veckan av novemberutmaningen avverkad. Det känns ju nästan lite löjligt att säga efter fem dagar, men det känns bra! Hade en liten fight med en påse Zoo i helgen, men jag gick segrande ur striden. En godisbit stjälper ingen båt i vanliga fall, men nog ska jag väl kunna hålla mig borta från det en månad? Yes I can!

Kalla mig

Jag kände mig peppad. Eller nä, det gjorde jag nog inte. Men söndagslöpning, bästa löpningen. Brukar det ju vara. Så kaffe med kokosfett, en banan och en sked jordnötssmör. Ett glas vatten. Lite morgonsurf för att låta kroppen hinna tanka in energin. Och så ut. Kroppen kändes bra, men tempot var rätt lågt. Jämfört med andras tempon.

Försökte skaka av mig jämförelsedjävulen, men hen bet sig fast. Varför envisas jag med att fortsätta springa? Jag lunkar väl mer? 6.15 liksom. Folk skönspringer ju i 5-tempo. Försökte slita bort jämförelsedjävulen men icke.

Sakta ändå ner och gick en bit. Började springa igen. Tungt. Ont i tårna eftersom strumporna skavde. Gick igen. Och sprang tillslut den sista biten hem. Arg. För att jag bryr mig om andras tider. För att jag inbillar mig själv att jag ju inte kan kalla mig själv löpare. För att jag inte får; för mig själv.

Burn baby burn

Gårdagen var jag ledig från jobbet och hej vad mycket trixigare det helt plötsligt blev att dricka två liter vatten. När jag jobbar sitter jag ju oftast på min rumpa vid skrivbordet och då är det ju lite svårt att ignorera kannan med vatten som står där och blänger på mig. Fast det gick ju bra ändå.

Jag plockade också poäng för vadstretch och träning. Pass i funktionell styrka som var precis sådär kräkjobbigt som gör att passet känns helt underbart. Efteråt.

Jag har ju inte poängsatt något som rör kosten (ja, förutom vattendrickandet då), men har bestämt att plocka bort onödiga kolhydrater (aka de goda jävlarna som jag inte mår bra av). Så vad gör man när det är dags för tacomiddag och man vill åt något knaprigt? Svänger ihop chips, såklart. Efter ett amerikanskt paleorecept. Utan att tänka på att de där amerikanerna krånglar till det med ett annat temperatursystem. Jag sa till och med högt för mig själv "Men hur högt går amerikanske ugnar egentligen? 325 liksom.. Jaja, kör väl på 250 då."

Blev ju lite bränt dårå. Och de bitar som inte brändes blev inte riktigt så krispiga som önskat. Men det funkade! Lite mer krydda och 150 grader så ska det nog funka fint-fint.

It has begun!

Några poäng plockade redan och några till blir det förhoppningsvis under dagen. Mycket nöjd och glad än så länge.

Har ändrat Lunchpromenad till Promenad i dagsljus förresten. Om jag skulle få för mig att ta en promenad på morgonen på helgen liksom. Det hade ju blivit helt tokigt annars, ehm.

30 dagar pepp

November brukar vara en skitmånad för min del. Mörk och tråkig och allmänt nedslående. Så i år tänker jag testa att skifta fokus helt enkelt. Upplagt för en utmaning alltså! Jag vet att ett gäng träningsbloggare har kört poängutmaningar tidigare, t.ex. eminenta Bodycomf, och nu har jag knåpat ihop min egen poängtrappa.

MÅL

Först och främst vill jag sysselsätta min hjärna med något annat än mörker. Dessutom är november min sista månad på mitt nuvarande gym och eftersom jag har koll på maskiner och pass så känns det enkelt att kicka igång utmaningen rent träningsmässigt.

Jag äter hyfsat bra i vanliga fall, men jag tänkte vrida åt tumskruvarna lite. Inget slentrianätande av bröd, bort med pasta och minska ner på mjölkprodukterna. Och inget socker, såklart. Jag äter inte så mycket godis annars, men det halkar liksom ner några gånger i veckan. Slentrian, som sagt.

Så jag tänker mig bra mat, bra träning och synligare muskler. Styrka, rörlighet och glädje.

Poängen har jag satt utifrån vad jag tycker är viktigt, helt enkelt. Jag är usel på att dricka vatten och jag borde stretcha vaderna varje dag för att lindra mitt compartment syndrome i vaderna. Enkla saker som är så enkla att hoppa över ska förstås generera mest poäng.

Jag har räknat lite och kommit fram till att jag ska sträva efter att komma upp i 255 poäng per vecka. Jag har försökt utgå från hur jag tränar idag och höjt ribban en aning. 1020 poäng på en månad alltså. Det borde jag klara. Såklart ska jag få en belöning av mig själv om jag klarar det, men jag har inte riktigt bestämt vad det blir. Får köra lite på känsla.

POÄNGTRAPPAN

+10
Dricka (minst) två liter vatten per dag
Vadstretch

+7
Styrketräning
Yoga med fokus på stretch och andning
Förbereda mellanmål/mat söndagar
Lunchpromenad Promenad i dagsljus

+5
Funktionell styrka (pass)
Dynamisk planka
Tabata

+3
Varje löpt km
Body balance (pass)
D-vitamin
Statisk planka

Så välkommen november, nu kör vi!