Det här med periodisk fasta: jag har läst en massa om det, många bloggare som jag följer har testat och många verkar gilla det. Jag har varit sugen att testa, men samtidigt så älskar jag frukost. Har inga som helt problem med att kliva direkt från sängen till frukostbordet.
Fast lite spännande är ju tanken ändå. Hur skulle min kropp reagera? Eller ännu hellre: hur skulle mitt psyke reagera?
Nu när sambon sedan i torsdags kör med periodisk fasta med 16 timmars fasta och åtta timmars ätfönster (efter att ha sett det här) så bestämde jag mig för att testa. Fyra lediga dagar och det kändes som en bra tidpunkt för att testa.
Igår var första dagen. Klev upp halv åtta. Drack en kopp te. Öppnade kylskåpsdörren. Slängde en längtansfull blick mot kvargen i kylskåpet. Stängde kylskåpsdörren. Eftersom vi skulle åka till grannstaden vid nio så tog jag en promenad, lite för att få tiden att gå. Under 20 minuter gick jag konstant och tänkte på mat. Frukost! Alla typer av frukost. Och arg blev jag, över att inte få äta frukost. Vem som nu hade bestämt det...
Väl hemma igen så drack jag en kopp kaffe och så gav vi oss iväg. Drack vatten, köpte en tvättmaskin, lallade omkring inne på Biltema och så bröt vi tillslut fastan med lunch. Och det kändes bra, hela resan fram till ätandet. Ja, förutom den där promenaden då, tankarna under den. Vi åkte sedan hem, jag drack lite te, körde ett pass styrkekondition, drack en proteindrink och sen middag strax innan klockan åtta. Var fortfarande mätt när jag gick och la mig vid elva.
Idag är således andra dagen. Jag klev upp redan halv åtta eftersom en av katterna i hushållet definitivt inte klarar av fasta. Drack te. Kollade tv-serier i soffan. Blängde mot klockan som segade sig framåt. Var hungrig, hungrig, hungrig. Gav mig ut på promenad strax efter 11 för att få tiden att gå. Var ute i 40 minuter och kunde för mitt liv inte tänka på något annat än mat. Kände mig tjurig och hungrig. Kom tillslut hem och kunde äntligen äta frukost.
Bestämde mig för att det här med periodisk fasta inte är min grej. Kanske vänjer sig kroppen efter ett tag, men för mig är det inte värt att gå runt och vara hungrig hela förmiddagarna. Jag har läst att många tänker mindre på mat under pf, men för mig blev det tvärtom. Så nä, det blir inga fyra dagar. Jag nöjer mig med två och går tillbaka till att inta mina älskade frukostar strax efter jag vaknat. För mitt psykes skull.
söndag 31 mars 2013
torsdag 28 mars 2013
Vi måste prata!
Om två saker som är så vitt skilda som det går. Men ändock!
1. Axlar
Jag har alltid haft komplex för mina breda axlar (och min breda bröstkorg). Varit rädd för att träna axlarna eftersom jag har trott att det skulle få dem att se ännu bredare ut.
Ibland är man (läs jag) lite korkad.
För breda axlar med muskler är sjukt mycket snyggare än utan. I morse på flexpasset så förstod jag äntligen det. Lite lätt softad belysning, en stor spegel och mina snygga axlar. Jag tyckte faktiskt att jag var riktigt snygg, trots att jag var svettig och röd i ansiktet. Härlig start på dagen!
2. Brännässlan
Den där obehagliga, stingande växten. Som inte är bra till något överhuvdtaget.
Eller?
Brännässlan is the shit visar det sig dock! Den innehåller klorofyll, kiselsyra, järn, kalcium, folsyra, aminosyror, magnesium, myrsyra, serotonin, acetylkolin, glykosider, flavonoider, mangan, steroider, provitamin A och C-vitamin samt B-vitaminer i lättupptagliga former. Den är bra mot allergier, har hög proteinhalt, är full av D-vitamin (vilket är viktigt för t.ex. muskelfunktionen), lindrar PMS och renar blodet.
Bara för att nämna några saker.
Finns att köpa som te i hälsokostaffärer och kan även användas i mat (nässelsoppa, smoothies, bröd osv) och går förstås att plocka och torka själv. Om man plockar själv ska man dock hålla sig från nässlor som växer i kväverik jord eftersom nässlan omvandlar kvävet till nitrit.
Så skynda nu våren så jag får plocka nässlor!
1. Axlar
Jag har alltid haft komplex för mina breda axlar (och min breda bröstkorg). Varit rädd för att träna axlarna eftersom jag har trott att det skulle få dem att se ännu bredare ut.
Ibland är man (läs jag) lite korkad.
För breda axlar med muskler är sjukt mycket snyggare än utan. I morse på flexpasset så förstod jag äntligen det. Lite lätt softad belysning, en stor spegel och mina snygga axlar. Jag tyckte faktiskt att jag var riktigt snygg, trots att jag var svettig och röd i ansiktet. Härlig start på dagen!
2. Brännässlan
Den där obehagliga, stingande växten. Som inte är bra till något överhuvdtaget.
Eller?
Brännässlan is the shit visar det sig dock! Den innehåller klorofyll, kiselsyra, järn, kalcium, folsyra, aminosyror, magnesium, myrsyra, serotonin, acetylkolin, glykosider, flavonoider, mangan, steroider, provitamin A och C-vitamin samt B-vitaminer i lättupptagliga former. Den är bra mot allergier, har hög proteinhalt, är full av D-vitamin (vilket är viktigt för t.ex. muskelfunktionen), lindrar PMS och renar blodet.
Bara för att nämna några saker.
Finns att köpa som te i hälsokostaffärer och kan även användas i mat (nässelsoppa, smoothies, bröd osv) och går förstås att plocka och torka själv. Om man plockar själv ska man dock hålla sig från nässlor som växer i kväverik jord eftersom nässlan omvandlar kvävet till nitrit.
Så skynda nu våren så jag får plocka nässlor!
söndag 24 mars 2013
Söndagskondition
Såhär kan man göra en solig söndag i slutet av mars:
Lalla runt lite inne, gå ut med kompostgrejor och njuta av vädret, tänka att ett konditionspass ju skulle sitta fint, lalla runt lite mer, skriva ner åtta övningar, byta om, dra ut på det lite till och så tillslut!
4 tabator i form av:
Jumping jacks
Utfallshopp
Upphopp
Thrusters med kb
Knäböj (här tänkte jag först burpees, men det tog emot att slänga mig ner i leran)
Svingar
Knäböj igen
Tuck jumps (vilket nog är vidrigare än burpees och då är de ändå tokvidriga)
Och så 4x50 meter springsåfortdukan-intervaller efter vägen.
Sen dog benen en aning.
Så jag gick in och körde en planktabata.
Sen dog hela jag en aning. But in a good way!
Lalla runt lite inne, gå ut med kompostgrejor och njuta av vädret, tänka att ett konditionspass ju skulle sitta fint, lalla runt lite mer, skriva ner åtta övningar, byta om, dra ut på det lite till och så tillslut!
4 tabator i form av:
Jumping jacks
Utfallshopp
Upphopp
Thrusters med kb
Knäböj (här tänkte jag först burpees, men det tog emot att slänga mig ner i leran)
Svingar
Knäböj igen
Tuck jumps (vilket nog är vidrigare än burpees och då är de ändå tokvidriga)
Och så 4x50 meter springsåfortdukan-intervaller efter vägen.
Sen dog benen en aning.
Så jag gick in och körde en planktabata.
Sen dog hela jag en aning. But in a good way!
lördag 9 mars 2013
Längs skoterspår
Innan jag körde passet i föregående inlägg så tog jag en promenad. Upp i
skogen, längs mestadels fina och hållbara skoterspår. En runda som på
sommaren brukar ta ungefär 40 minuter med som på vintern visst tar en
timme. Fint var det hur som helst och jo, när vintern ser ut som den
gjorde i dag så kan den väl få stanna kvar ett tag till, även om jag
längtar efter våren och spring i skogen.Hemmaträning
Hemmaträning alltså. Perfekt när man bor en bra bit ifrån gymmet. Som i eftermiddags.
Började med att värma upp. Den tråkigaste uppvärmningen någonsin, dvs vika in tvätt i garderoben. Inte ens musik gör denna sysselsättning snäppet roligare. Inte blev jag så varm heller, men jag gick raskt vidare till tre tabator med fokus på bålen. Onekligen svettigt. Körde därefter en aktiv vila i form av byte av sängkläder. Fortsatte sedan med intervaller tillsammans med dammsugaren och avslutade med några rörlighetsövningar för vristerna.
Kan vara svårt att återskapa det här passet på gymmet känner jag.
Började med att värma upp. Den tråkigaste uppvärmningen någonsin, dvs vika in tvätt i garderoben. Inte ens musik gör denna sysselsättning snäppet roligare. Inte blev jag så varm heller, men jag gick raskt vidare till tre tabator med fokus på bålen. Onekligen svettigt. Körde därefter en aktiv vila i form av byte av sängkläder. Fortsatte sedan med intervaller tillsammans med dammsugaren och avslutade med några rörlighetsövningar för vristerna.
Kan vara svårt att återskapa det här passet på gymmet känner jag.
torsdag 7 mars 2013
Tjurskallen vände
Jag fastnade liksom i vinkelvolten igår när jag tjurade över att inte kunna konditionsträna pga knäet. Träna något annat då, tjurskalle lät det i mitt huvud igår kväll. Ja. Såklart. Så i morse körde jag bröst och axlar. Gick ju alldeles utmärkt det.
Apropå knäet så känns det bättre idag. Jag smörjde in två omgångar med Voltaren under dagen igår, lindade det när jag kom hem och lindade sedan om (och masserade först in tigerbalsam) innan jag gick och la mig. Ont, men inte alls som igår. Och på gymmet, när jag var varm, kändes det knappt. Märkligt, men tack kroppen!
Apropå knäet så känns det bättre idag. Jag smörjde in två omgångar med Voltaren under dagen igår, lindade det när jag kom hem och lindade sedan om (och masserade först in tigerbalsam) innan jag gick och la mig. Ont, men inte alls som igår. Och på gymmet, när jag var varm, kändes det knappt. Märkligt, men tack kroppen!
onsdag 6 mars 2013
Osexiga åkommor
Igår kom jag äntligen på ett pass som jag har avbokat två veckor i rad (först halsont, sedan tidsbrist). Första gången jag testade Cirkelgym X på Friskis&Svettis och jäklar i min låda vad nervös jag var innan. Skulle jag orka? Burpees, marklyft, pukees, stötar och allt jobbigt man kan tänka sig.
Det gjorde jag. Galet jobbigt var det, men tiden gick snabbt och jag kände mig nöjd efteråt. Bestämde mig för att gå på passet nästa vecka också.
Och nu sitter jag här, med ett knä som som gör ont som fan. Google och kollegan som har jobbat som ambulanssjukvårdare verkar rätt överens om att det handlar om en inflammerad slemsäck. Och jag tjurar. Nu när jag har hittat två äckligt jobbiga pass som får upp pulsen ordentligt så kan jag knappt röra vänsterbenet. Röra sig ska man visst fortsätta göra, men jag tror inte att det funkar med något intervallpass på fredag. Knappast cirkelgym-passet på tisdag heller.
Jag har haft något liknande förut och den gången gjorde det så ont att jag bara låg i sängen en hel dag. Det blev liksom värre och värre och så helt plötsligt släppte det. Mycket märkligt, men jag hoppas, lite i smyg, på att det blir samma sak nu. Att det inte alls är en inflammerad slemsäck, något som går över barasådär.
Det gjorde jag. Galet jobbigt var det, men tiden gick snabbt och jag kände mig nöjd efteråt. Bestämde mig för att gå på passet nästa vecka också.
Och nu sitter jag här, med ett knä som som gör ont som fan. Google och kollegan som har jobbat som ambulanssjukvårdare verkar rätt överens om att det handlar om en inflammerad slemsäck. Och jag tjurar. Nu när jag har hittat två äckligt jobbiga pass som får upp pulsen ordentligt så kan jag knappt röra vänsterbenet. Röra sig ska man visst fortsätta göra, men jag tror inte att det funkar med något intervallpass på fredag. Knappast cirkelgym-passet på tisdag heller.
Jag har haft något liknande förut och den gången gjorde det så ont att jag bara låg i sängen en hel dag. Det blev liksom värre och värre och så helt plötsligt släppte det. Mycket märkligt, men jag hoppas, lite i smyg, på att det blir samma sak nu. Att det inte alls är en inflammerad slemsäck, något som går över barasådär.
fredag 1 mars 2013
Skönspring vs tid
Jag gillar ju det här med att skönspringa. Jag använder visserligen Runkeeper och kvinnan i appen upplyser mig var femte minut hur långt jag kommit hur hur snabbt/långsamt det går (hon är ju dock tack och lov väldigt saklig och utelämnar ord som snabbt/långsamt). I somras ville jag kunna springa en mil, men jag hade ingen önsketid. När jag sedan hade sprungit en mil och hunnit vara nöjd med tiden ett tag så kom stressen. Nog borde jag ha sprungit fortare? Nog borde jag kunna springa fortare?
Och så kom stressen och flera löppass blev bara blaha eftersom jag jämförde med andra (självklart bara de som sprang fortare) och kände mig sämst. Så jag började skönspringa utan ambitioner att springa varken fort eller långt. I runda slängar så har passen legat på 3-4 km. För att hitta glädjen liksom. Och det har gått bra!
Nu har jag dock ambitioner. Jag ska nämligen, tillsammans med några kollegor, springa Vårruset. En lämplig distans och även fast man kan välja att springa utan tidtagning så har jag valt med. En kollega som har valt att springa utan tidtagning började dock fråga om tider, hur fort man ska springa en halvmil. Och då kom stressen tillbaka en aning, bara av att jag började prata om mina tider. Mina skönspring-tider.
Jag funderar dock lite på om jag ska fokusera lite mer på löpningen under våren, försöka bli lite snabbare, utmana lite. Men det är svårt det där, med avvägningen. Att inte bli nedslagen över ett pass med en dålig tid. Men vi får se, fokus får ligga på intervaller och skönspring ett par månader framåt och så får jag se sen helt enkelt.
Och så kom stressen och flera löppass blev bara blaha eftersom jag jämförde med andra (självklart bara de som sprang fortare) och kände mig sämst. Så jag började skönspringa utan ambitioner att springa varken fort eller långt. I runda slängar så har passen legat på 3-4 km. För att hitta glädjen liksom. Och det har gått bra!
Nu har jag dock ambitioner. Jag ska nämligen, tillsammans med några kollegor, springa Vårruset. En lämplig distans och även fast man kan välja att springa utan tidtagning så har jag valt med. En kollega som har valt att springa utan tidtagning började dock fråga om tider, hur fort man ska springa en halvmil. Och då kom stressen tillbaka en aning, bara av att jag började prata om mina tider. Mina skönspring-tider.
Jag funderar dock lite på om jag ska fokusera lite mer på löpningen under våren, försöka bli lite snabbare, utmana lite. Men det är svårt det där, med avvägningen. Att inte bli nedslagen över ett pass med en dålig tid. Men vi får se, fokus får ligga på intervaller och skönspring ett par månader framåt och så får jag se sen helt enkelt.
Jag och mina pistoler
"Dina vrister verkar väldigt stela" sa min käre sambo redan för några år sedan.
"Nä, de är de inte alls" svarade jag då.
Vilket var ett väldigt dumt svar eftersom mina fotleder är stela. Löjligt stela, I'll tell you. Jag har inte ens tänkt tanken att det är de som hindrar mig från att göra pistols. Nåja, jag kanske ska låta det vara osagt ifall det bara är pga stelheten, men det är åtminstone den som hindrar mig från att komma ner. Det tar bara stopp. Jag såg sambandet först när jag insåg att de flesta andra på flex-passet inte har några problem med att göra en indian squat utan att hälarna sticker iväg från golvet. Ja, och så när min sambo, för 786:e gången, påpekade att jag ju faktiskt är väldigt stel. Då hade jag tillsut, äntligen, vett nog att lyssna.
Alltså: mina vader är korta och mina vrister är stela. Nåja, jag får väl jobba på lite mer med strechen då. Och sen, då har jag minsann inga ursäkter för att inte klara pistols. Faktiskt.
"Nä, de är de inte alls" svarade jag då.
Vilket var ett väldigt dumt svar eftersom mina fotleder är stela. Löjligt stela, I'll tell you. Jag har inte ens tänkt tanken att det är de som hindrar mig från att göra pistols. Nåja, jag kanske ska låta det vara osagt ifall det bara är pga stelheten, men det är åtminstone den som hindrar mig från att komma ner. Det tar bara stopp. Jag såg sambandet först när jag insåg att de flesta andra på flex-passet inte har några problem med att göra en indian squat utan att hälarna sticker iväg från golvet. Ja, och så när min sambo, för 786:e gången, påpekade att jag ju faktiskt är väldigt stel. Då hade jag tillsut, äntligen, vett nog att lyssna.
Alltså: mina vader är korta och mina vrister är stela. Nåja, jag får väl jobba på lite mer med strechen då. Och sen, då har jag minsann inga ursäkter för att inte klara pistols. Faktiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)