Visst kom peppen tillbaka, men den stack sin kos igen också. För att komma tillbaka. Och sticka. Ja, ni förstår.
Men jag har fortsatt träna, min älskade morgonträning. Och så har jag vilat. Och sprungit lite. Den här långhelgen är jag hundvakt och jag hade planerat att springa en massa (Vårruset har känts så avlägset, men det är ju väldigt snart). En krånglande mage kom dock i vägen, men ett backintervall-pass har jag åtminstone fått till. Tillsammans med hunden. Gå nerför en backe, kasta iväg vovvens frisbee och så full fart uppför backen (för oss båda).
I tisdags morse, min andra och sista jobbdag den här veckan, körde jag styrka. Lite disträ la jag på vikter på bänkpressen. Fast jag räknade fel. Och lyfte helt plötsligt mer än planerat. Så mycket sitter i pannbenet. Tog mig sedan an marklyft. Någon hade varit lat/glömsk och inte plockat av vikterna från stången, men istället för att plocka av så körde jag. Mycket tyngre än tidigare. Och det gick bra! (Här är en annan anledning till att löpningen inte har blivit av som planerat; träningsvärken som följde gick inte av för hackor).
För att göra den här texten ännu lite mer spretig så kan jag berätta att jag, som inte klarat av att äta pannkaka sen jag var liten, har fallit head over heels för Aliceaugustas bananpannkaka. Fast jag smaksätter med kanel och kardemumma och pimpar med varma hallon, kvarg och granola. Mycket gott.
