Löplängtan

Att vagga en bebis till sömns i en sjal - en sjujäkla träning för ryggen. Apropå förra inlägget.

Fast det var inte det jag skulle skriva. Jag skulle skriva att jag håller på att längta ihjäl mig efter att få springa. Min kondition är ju rätt usel nu med "bara" promenader som pulshöjning så jag har ju på känn att det kommer att vara fruktansvärt jobbigt när jag väl ska springa. Å andra sidan så har jag bestämt mig för att börja från noll. Kanske följa Runkeepers program för att börja springa.

Jag tog några steg, kanske 20, när jag var ute med vagnen för ett par dagar sen. Vi har ingen fancy joggingvagn utan en rejäl en. Inte optimalt, men de där stegen alltså. Nästan runner's high (nåja...). Och jag som alltid tyckt att de där joggingvagnarna verkar onödiga kunde inte låta bli att googla lite när jag kom hem. Snordyra och onödiga... och kanske något jag kan önska mig när jag fyller år om en månad?

Men först Mammamage, som sagt. Och jag har så svårt att motivera mig. Det borde vara enkelt med tanke på hur mycket jag längtar efter att springa, men det är visst i teorin bara.

Värken

Förkyld vill man ju helst aldrig bli (även om jag otaliga gånger drömt om den där lagoma förkylningen som gör att jag inte kan jobba med kan njuta av att ligga hemma i soffan och kolla serier - har hittills aldrig hänt). När man har en två månader gammal bebis vill man absolut inte bli förkyld med risk att smitta den lille. Så i för några dagar sedan kröp paniken på lite. Ont i kroppen. Nej!

Och sen kom jag på att det ju är så träningsvärk känns. Heh. Det var ju ett tag sen, så att säga. Nu är det ju inte den där jagharingenkontrollöverminkroppfördetvärkerså-träningsvärk, utan mer en lätt värk och stelhet. Men träningsvärk är det ju onekligen. Och knäppt nog så längtar jag efter lite mer förlamande träningsvärken. Heh. Kommer att dröja ett tag, men snart så!