Elefanten i rummet

Jag cirkulerar runt ordet vältränad. Petar lite på det men vågar inte plocka upp det stoppa det i fickan. Eller i träningsbehån, för all del. Det är till och med  jobbigt att skriva ordet i en text där jag jag skriver i jag-form.

Jag tränar 5-6 pass i veckan, vilket egentligen inte är någon måttstock. Det går att träna 6 usla pass och det går att träna 6 givande pass. Nu tycker jag, utifrån mina egna förutsättningar och mål, att mina pass oftast är bra. Vissa gånger tar jag ut mig så att jag vill kräkas, andra inte. Jag kan inte säga att jag är superbra på att pressa mig själv till mitt yttersta, jag har ganska lätt att ge upp när det blir jobbigt, men hey, jag jobbar på det.

Min muskelmassa är större nu än för några månader sedan, men jag tror inte att det är något som andra ser. Jag vill nästan inte säga hur många gånger i veckan jag tränar när någon frågar eftersom jag borde vara med vältränad när jag tränar så mycket.

Fast vad är måttet, egentligen? Tränad kan jag kalla mig (fast det blev läskigt att skriva det nu, inte ska väl jag liksom) och då jämför jag med mig själv för några år sen. Eller ja, jag har aldrig varit i så bra form som jag är nu.

Jämfört med supertjejen på gymmet som jag försöker att inte stirra beundrande på alltför långa stunder, är jag inte vältränad. Jämfört med min kollega soffpotatisen är jag tränad. Jämfört med Linda anno 2011 är jag vältränad. Det är ju det som räknas, egentligen.