Här har vi tjejen som visserligen spelade fotboll i grundskolan, men som hatade konditionsträningen och helst inte ville träna alls utan bara spela matcher. Hon som under gymnasiet tog den enklaste vägen för att slippa anstränga sig nämnvärt under idrottslektionerna. Hon som visserligen älskade att ta långa promenader, men som i övrigt inte rörde på sig.
Hon köpte visserligen ett gymkort för tio år sedan och har tränat från och till. Några gruppass och lite planlöst lyftande av vikter. Långa perioder där kortet bara stod och tickade utan att utnyttjas. Ett lamt försökt att börja löpträna där hon nog, handen på hjärtat, la ner mest energi på att hitta ett par skor som var svarta istället för tusen olika färger.
Den här tjejen är numera sugen på att starta en träningsblogg.
För att det har hänt något, i år. Jag har börjat springa, i chockrosa barfotaskor. Och jag älskar det. Med springandet har styrketräningen följt. Vem hade kunnat tro att jag skulle bli alldeles lycklig av tanken på att jag nu bor på ett ställe där man kan bygga ett utomhusgym?
Men bloggnamnet då? Ja, kanske hamnar det annat här också. Saker jag blir lycklig av; det finns ju många av dem. Som en påminnelse att göra mer av dem.
Och så den där tanken; Men inte ska väl jag. Träningsblogga. Men visst ska jag!
Klart du ska träningsblogga, så kul!
SvaraRadera