Go flow

Visst kom flytet tillbaka! Redan i morse. Det härliga ruset i kroppen dök upp efteråt också. Mycket trevligt. Och nästan lite läskigt.

Men vänta här nu, vadå läskigt? Jo, jag har på sistone märkt att den här sköna känslan i kroppen efter träning har blivit starkare och starkare. Ungefär som om jag vore hög. Missförstå mig inte, det är en bra känsla rakt igenom, men jag blir ju onekligen lite misstänksam.

Men så stötte jag på det här och ja, stenålderskvinnan i mig har nog vaknat till liv nu. Och hon gillar visst att styrketräna. Good for her.

Jämfört med tidigare så har mitt svar på varför jag tränar ändrats ganska markant. Tidigare låg tyngdpunkten på att bli smal, vilket inte, såhär i efterhand, känns så produktivt när man är normalviktig. Visst var träningen till viss del rolig och visst mådde jag bra av den, men någon gnista vete fan om det fanns.

Ja men nu då, vad är viktigast nu? Lugnet i kroppen. Dels ett psykiskt lugn; jag slåss inte lika mycket med mig själv längre. Jag kan titta i spegeln och se en stark kropp som håller, istället för att slänga skit på mig själv. Och så det fysiska lugnet; endorfinerna gör sitt liksom.

Så tyngdpunkten nu är måendet. Kryddat med synliga muskler.

Och glädjen, absolut.