En sak jag har lovat mig själv är att inte jämföra mig med någon annan. För att slå ut svart/vitt-tänket som går ut på att om jag inte är bäst så är jag sämst. Och det är skitsvårt. Viss jämförelse kan nog vara peppande, men att låta det bli en måttstock för hur bra man själv lyckas är ju helt idiotiskt.
Så: bara jämföra med mig själv och skita i vad andra presterar.
Sjukt jäkla skitsvårt.
Om jag jämför med andra så är mina löparrundor rätt långsamma. Och korta. Vilket får mig att känna mig dålig. Hur kommer det sig att jag inte springer fortare än jag gör?
Därför att jag jämför mig med andra. Jämfört med mig själv springer jag fort nu. Sen i våras har jag kapat mer än en minut per km, utan att ha lagt upp någon plan. Jag har sprungit för att det har känts skönt och rätt få gånger har jag pressat mig själv. När jag sprang milen för första gången så gjorde jag det på en en tid jag själv var nöjd med, men det var prestationen i sig som jag var stolt över. Springa en mil. Tjejen som i våras fick kämpa för att springa tio minuter i sträck. Hon har gjort det bra.
Jag har gjort det bra.
Så nästa gång när jag står på gymmet och kämpar med mina armhävningar medan tjejen bredvid gör sina lekande lätt så kanske jag kan försöka tänka tillbaka på när jag inte ens klarade en armhävning och hurra lite för mig själv? Ja, vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar