När egen träning blir viktigare

I lördags hade gymmet Öppet hus. Om man bor där jag bor så är det ont om träningsevent och andra roligheter så jag var mycket peppad på att göra något som jag inte brukar göra; dvs. gå på pass på helgen. På helgerna brukar det oftast bli hemmaträning eller vila eftersom det tar emot att åka de där dryga tre milen tur och retur för sjätte gången under en och samma vecka.

Men nu, men extrainsatta pass och lite hålligång blev jag pepp. Så pepp att jag bokade in två pass efter varann. Det första, ett benpass utomhus, bokade jag dock av under fredagen. Istället gick jag på ett pass som beskrevs som "funktionell träning i gymmet". Kul, tänkte jag och övertalade kollegan att följa med också. En liten grupp på tre personer och en instruktör. Jag såg fram emot bra instruktioner och ny inspiration.

Det började ju sådär om jag ska vara ärlig.

In på gymmet, tokmycket folk, skaka hand med instruktören. Som ler lite sådär märkligt och sedan börjar dra passet. "Vi ska göra 30 repetitioner av ett gäng övningar i ett svep, det kallas Dirty thirty."

Oh-oh, tänkte jag, det där är ju crossfit. Som jag är livrädd för. Fan fan fan. Men man ska ju testa saker man är rädd för och jag försökte få in i mitt huvud att det kändes kul.

Fast när instuktören sa "Jag har tagit fram fyra stänger som vi ska köra push press med." så kände jag bara att 30 reps med stång på 20 kg finns inte en chans att jag klarar utan att gå sönder.  Inget "vilken vikt tror ni att ni klarar av 30 reps med", utan bara ett antagande att 20 kg inte är några problem. Under ett Öppet hus där det bjudits in att pröva pass.

Gruppen bestod av mig, som visserligen är tränad men som aldrig har kört crossfit, min kollega som tränad mycket när hon var tonåring och under det senaste året försökt hitta tillbaka till träningsglädjen, och en tredje tjej som kört crossfit några gånger.

Instruktören själv hade kört en hel del crossfit (enligt egen utsago) och rynkade mest pannan när jag sa att åtminstone jag inte skulle orka 30 reps push press med 20 kg. Jag och min kollega bytte stänger och den tredje bestämde sig för att köra med 20 kg.

Sen visade instruktören i snabb takt boxhopp, jumping pull ups, svingar, knees to elbows, tidigare nämnda push press, wall balls och jämfotahopp över bockar. En enda gång gav han självmant alternativ till övningarna; boxhoppen kunde man välja på två olika höjder. Jumping pull ups och knees to elbows fick jag och min kollega själva fråga efter alternativ. "Ställ er på en 30 cm-box så blir det lätt" svarade han bara och visade. Jo, är man 185 cm blir det betydligt lättare när man tar hjälp av en box, är man däremot 157 cm - not so much. Samma sak med knees to elbows. Jag orkade 12, sen gav mina händer upp. Instruktören var helt inne i att köra själv så jag la mig helt enkelt ner och gjorde fällkniven istället. På eget initiativ. Kollegan hade då redan lagt sig ner och börjat köra båten. Min kollega hade aldrig gjort svingar; instruktören sa "håll bara ryggen rak så går det bra". Wall balls var snarare roof balls och jag puttade undan bocken rätt snabbt vid jämfotahoppen för jag orkade ju inte.

Hur det gick för tjejen som tidigare tränat lite crossfit? Hon körde på tok för tungt och såg ut som en ostkrok mest under hela passet. Ingen som helst stabilitet. Nu i efterhand känner jag att jag borde ha sagt till redan i början att "Hörru, nu visar och förklarar du ordentligt och ser till att alla provar ut vikter i förhand". Jag borde inte ha behövt säga det för han är ju fan utbildad instuktör, men jag borde ha sagt något.

Stretchen efter passet var dessutom under all kritik. Lite ben, lite rumpa, lite avslappning.

Under passet satt stans crossfitgäng en bit bort och det känns lite som om instruktören var mer fokuserad på att visa sin egen prestationsförmåga inför dem, snarare än att instruera.

Visst kom endorfinerna en stund efter passet och några av övningarna kommer jag att plocka in i min egen träning. Om jag kommer att gå på ett till pass med den här instuktören? Knappast. Om jag har blivit mer sugen på att testa crossfit? Knappast.

Så jo, i efterhand önskar jag att jag hade valt benpasset utomhus istället. Och jag önskar att jag hade rutit, för jag vete fan om instruktören tog till sig av det jag sa efteråt, om att visa alternativ och se deltagarna.