Fast det gör jag inte. Jag har varit på gymmet fyra gånger sen jag startade mitt vilande gymkort i augusti. En av de gångerna var ett mammapass som mest gjorde mig stressad eftersom M hade börjat ställa sig upp mot allt som kom i hans väg (tex medicinbollar, vilket är en ytterst dålig idé om man är en ostadig åttamånaders), de resterande tre har varit härliga styrkepass.
Och det skulle ju bli fler. Som i onsdags. Fast då kände jag inte för det. Mycket märkligt. Dagen efter, dvs på julafton, vaknade jag förkyld. Så inget gym dagen före dopparedan och inget skönspring på dopparedan.
Jag är fortfarande förkyld, även om det börjar vända nu. Fördelen är att jag har hunnit fundera igenom hur jag vill träna när jag börjar jobba. Inte ha så höga ambitioner är väl ledorden, vilket känns trist men nyttigt och nödvändigt.
Fokus på styrka och så mycket vardagsmotion som det bara går. Och så några pt-pass på det. När jag lyckats bestämma mig för vilken pt det blir. En i stan eller en online.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar