Remember me?

Hela maj fortsatte på samma sätt som jag beskrev i förra texten. Jag fortsatte träna, men den där peppen var ytterst flyktig. Jag sprang inte speciellt mycket och de gånger jag gjorde det fick jag mest kämpa. Vårruset blev en kamp, fast mest mot folk som startade i fel fålla och mot blåsorna under fötterna (jag som nästan aldrig fått vare sig blåsor eller skavsår från mina älskade Asics tidigare).

Efter dryga tre majveckors opepp på gymmet bestämde jag mig tillslut för att köra igång med Starting Strength. Jag mailade Tajts-Jeanna för ett par månader sedan och frågade ut henne om SS. Jag fick ett fint svar men sen kom jag liksom av mig. Nu har jag däremot kört det i tre veckor och det funkar fint. Jag är starkare än jag tror! Och peppen börjar vakna till liv efter att ha kört efter A- och B-passen utan att behöva tänka så mycket längre än hur mycket stång och vikter väger tillsammans. Jag har den här veckan känt att jag börjar snegla lite längtansfullt mot tabata-upplägg och supersets.

Nu är i och för sig semestern inte så långt borta och då kommer jag inte att åka in till gymmet så ofta utan då får det blir hemma-styrka med kettlebells, trx och flås, så jag tror att jag fortsätter med SS tills dess. Eller så kör jag tabata-upplägg nästa gång. Jag brukar funka så; skriver att jag ska göra en sak och gör sedan tvärtom.

Men tränar gör jag i alla fall och det gillar kroppen.