Läget som ligger

Parkera en bit ifrån jobbet? Pfft. Det kräver ju liksom att jag kommer iväg hemifrån i bra tid och de här veckorna har liksom snorsugning och galet snöande liksom kommit i vägen.

Fast jag har åtminstone kommit ut på promenader på lunchen rätt många dagar. Och så kom jag på att jag vid förmiddagsfikat kan ta en promenad runt kvarteret innan jag dricker min kopp med kaffe innan jag sätter mig och såsar i köket med mina trevliga kollegor.

Och idag har jag lunchtränat. Jag gillar egentligen inte lunchträning eftersom det är mycket folk och det blir lite stressigt tidsmässigt, men idag var det premiär och det funkade faktiskt. Jag skulle kunna halvera promenadtiden på tio minuter genom att ta bilen, men det tar liksom emot att ta bilen till gymmet. Det funkar ändå att gå eftersom passet inte tar så lång tid. Följer ett pass som Styrkebyrån poddat om och det känns effektivt och bra. Plus att passet jag körde idag innehöll marklyft och chins. Mina roligaste två. Dessutom var det inte lika fullt i styrkedelen på gymmet som jag befarat eftersom de flesta verkar gå på ett gruppass just den tiden på torsdagar. Win!

Upplevde dock nåt som jag inte varit med om förut nu efter lunchen: ögonflimmer i form av blixtar. Lite obehagligt och rätt omöjligt att fokusera på skärmen, men det gick över efter typ en kvart. Vatten en liten skål med kvarg styrde upp det. Eller så hann lunchen sjunka ner helt enkelt.

Planen är att testa att träna på tisdag morgon till veckan och sen förhoppningsvis få till pass varje tisdag och torsdag. Om jag dessutom får till ett tredje så får det bli på helgen. Ett såntdär extra roligt pass som liksom innehåller bara gottiga saker, utan press och stress.

Att backa och ta om

2015 lärde mig först och främst att ha tålamod. Och att gilla läget. Jag hoppas att jag kan ta med mig det och komma ihåg att tiden kommer, vad det än må gälla.

Min plan har varit att köra på som vanligt när jag börjar jobba. Min älskade morgonträning på gymmet. Tre, helst fyra, gånger i veckan.

Sen kom jag på mig själv med att hasta iväg istället för att pejla av läget. Om vi säger såhär; mitt sömnrekord under det senaste året är tre timmar i sträck. Hur stor är chansen att jag ska orka med gym innan jobbet med den sömnkvoten i bagaget? Rätt liten ja.

Så istället tänker jag såhär när det gäller 2016:

Januari-februari

Se vilka rutiner som går att få till. Sikta på två pass styrketräning i veckan och då helkroppspass. Helst i gymmet, men går det inte så får det bli hemma. Styra upp vardagsmotionen genom att parkera bilen en bit ifrån jobbet. Har ingen möjlighet att åka kommunalt och hoppa  av några hållplatser tidigare eftersom det inte går några bussar här ute. Två mils promenad/cykling/löpning enkel väg tänker jag inte ge mig in på.

Mars

OM två pass i veckan på gymmet känns görbart så blir PT-timmar min födelsedagspresent till mig själv. Det lutar mot PT online men vi får se. Plus vardagsmotionen såklart. Nån gång här kommer jag antagligen att börja sukta efter löpning OCKSÅ men fram till sommaren blir det styrketräningen. Möjligen nåt skönspring ibland men inte mer än så.

Fortfarande inget sagt, men en plan. Typ.

Tänkte att med en app på mobilen så skulle jag skriva oftare. Vilket jag kanske hade gjort om jag hade tränat.

Fast det gör jag inte. Jag har varit på gymmet fyra gånger sen jag startade mitt vilande gymkort i augusti. En av de gångerna var ett mammapass som mest gjorde mig stressad eftersom M hade börjat ställa sig upp mot allt som kom i hans väg (tex medicinbollar, vilket är en ytterst dålig idé om man är en ostadig åttamånaders), de resterande tre har varit härliga styrkepass.

Och det skulle ju bli fler. Som i onsdags. Fast då kände jag inte för det. Mycket märkligt. Dagen efter, dvs på julafton, vaknade jag förkyld. Så inget gym dagen före dopparedan och inget skönspring på dopparedan.

Jag är fortfarande förkyld, även om det börjar vända nu. Fördelen är att jag har hunnit fundera igenom hur jag vill träna när jag börjar jobba. Inte ha så höga ambitioner är väl ledorden, vilket känns trist men nyttigt och nödvändigt.

Fokus på styrka och så mycket vardagsmotion som det bara går. Och så några pt-pass på det. När jag lyckats bestämma mig för vilken pt det blir. En i stan eller en online.

Allt som inte blir av aka Det är tanken som räknas

Vad jag försöker göra: träna underhållande styrka med trx varannan morgon i samband med promenad. Gick bra i måndags, not so much idag eftersom tankarna var på annat håll. Men nytt försök imorgon! Och några solhälsningar försöker jag få till varje morgon. Barnet är ju hyfsat samarbetsvilligt vid den tiden. Utvilad och helt okej med att greja i spjälsängen i några minuter.

Ikväll var jag lite sugen på skönspring i mörkret. Om det blev av? Njae. Däremot hittade jag chipsskålen och ett litet glas vin.

På fredag ska morfar vara barnvakt eftersom jag ska till tandhygienisten. Och här sitter jag och leker med tanken att boka im den tiden och dra till gymmet istället. Tänker att tänderna nog klarar sig ändå.

Gymkärlek och träningsplaner

Började på nån slags förklaring till varför jag inte har bloggat sen i februari, men vem bryr sig? Till syvende sist så är det ju för att jag inte har tränat. Och anledningen är ju egentligen skitsamma.

Nu är nu och idag har jag tränat. På gym. Mitt älskade gym. Som i och för sig har möblerat om sen sist och jag är sisådär på att hantera förändringar. Fast det blev mycket bättre. De fria vikterna har fått ta mer plats och fler stänger får plats. The essentials liksom.

Jag har gått och funderat på att börja köra Starting Strength igen, men tvekat lite eftersom jag vet att jag inte kommer få till tre pass i veckan på gymmet nu. Det får bli när jag börjar jobba. Och om krutets sömn har blivit bättre tills dess.

Men nu då? Tja, podden Styrkebyrån pratade marklyft i ett avsnitt och mitt hjärta tog ett skutt. Ännu fler skutt tog det när de nämnde chins och drag som assisterande övningar. Mina roligaste grejor. Så jag ska fokusera på mark, drag och chins fram tills dess att jag börjar jobba i januari. Så jäkla fint.

Det kanske inte blir mer än ett gympass i veckan. Kanske inte ens det. Men tekniken kan jag träna på hemma. Kettlebells och TRX får vara grunden för underhållsträningen. Styrka på gymmet får vara min lyxträning.

För gymmet är where the magic happens för mig. Jag kan fokusera på ett helt annat sätt än när jag tränar hemma, även om jag känner mig lite ringrostig. Och lite läskigt är det att inte ha mina fellow morgontränare omkring mig. Nu kan det bli en fredag. Eller en helgdag. Inte vardagsmornar. Men det är bra, jag behöver tvingas till förändring ibland.

Är för övrigt helt hög fortfarande, trots att det gått fyra timmar. Så jäkla skön känsla.

Löplängtan

Att vagga en bebis till sömns i en sjal - en sjujäkla träning för ryggen. Apropå förra inlägget.

Fast det var inte det jag skulle skriva. Jag skulle skriva att jag håller på att längta ihjäl mig efter att få springa. Min kondition är ju rätt usel nu med "bara" promenader som pulshöjning så jag har ju på känn att det kommer att vara fruktansvärt jobbigt när jag väl ska springa. Å andra sidan så har jag bestämt mig för att börja från noll. Kanske följa Runkeepers program för att börja springa.

Jag tog några steg, kanske 20, när jag var ute med vagnen för ett par dagar sen. Vi har ingen fancy joggingvagn utan en rejäl en. Inte optimalt, men de där stegen alltså. Nästan runner's high (nåja...). Och jag som alltid tyckt att de där joggingvagnarna verkar onödiga kunde inte låta bli att googla lite när jag kom hem. Snordyra och onödiga... och kanske något jag kan önska mig när jag fyller år om en månad?

Men först Mammamage, som sagt. Och jag har så svårt att motivera mig. Det borde vara enkelt med tanke på hur mycket jag längtar efter att springa, men det är visst i teorin bara.

Värken

Förkyld vill man ju helst aldrig bli (även om jag otaliga gånger drömt om den där lagoma förkylningen som gör att jag inte kan jobba med kan njuta av att ligga hemma i soffan och kolla serier - har hittills aldrig hänt). När man har en två månader gammal bebis vill man absolut inte bli förkyld med risk att smitta den lille. Så i för några dagar sedan kröp paniken på lite. Ont i kroppen. Nej!

Och sen kom jag på att det ju är så träningsvärk känns. Heh. Det var ju ett tag sen, så att säga. Nu är det ju inte den där jagharingenkontrollöverminkroppfördetvärkerså-träningsvärk, utan mer en lätt värk och stelhet. Men träningsvärk är det ju onekligen. Och knäppt nog så längtar jag efter lite mer förlamande träningsvärken. Heh. Kommer att dröja ett tag, men snart så!